Karies

Karies är en av våra vanligast förekommande kroniska sjukdomar. Den brukar betecknas som vår tids största folksjukdom då i princip samtliga människor drabbas av någon gång under livet. Den förekommer i alla åldrar och drabbar både mjölktänder och permanenta tänder. Sjukdomen kan resultera i både ett stort lidande och ha stor betydelse för livskvalitet hos den enskilda individen, men kräver även stora samhällsresurser och resulterar därmed också i höga kostnader.

Via dagens aktuella kunskap är det välkänt att kariessjukdomen går att förebygga. Det är därför viktigt att så tidigt som möjligt identifiera individer med förhöjd risk för sjukdom. Tidig diagnostik av kliniska symtom på sjukdom är också viktig för att förhindra vidare progression av initiala skador. Vid behov av lagning ska avlägsnande av kariesskadad vävnad ske så skonsamt som möjligt och endast den kariösa delen av tanden tas bort. Vid efterföljande fyllningsterapi ska de metoder som finns för att arbeta vävnadsbevarande användas. Dessa åtgärder ryms samtliga inom begreppet ”minimalt invasiv tandvård” och syftar alla till att bevara den intakta tanden frisk genom hela livet!

Kariessjukdomen uppstår som ett resultat av det samspel mellan tand, bakterier och föda som sker i munnen. I det dentala placket på tandytan finns kariesframkallande bakterier som kan bryta ner sockerarter och stärkelse. Det bildas då olika syror, exempelvis mjölksyra och ättiksyra, som kan påverka tandytan varvid tandens kristallstruktur börjar lösas upp. Detta sker som ett resultat av att pH-värdet i det dentala placket sänks. Om det sjunker tillräckligt lågt, under det så kallade kritiska pH-värdet för emalj respektive dentin, kan dessa vävnader börja lösas upp. Beroende på vilken sorts och mängd kolhydrat som intas, antal och virulens av bakterier samt tandytans resistens kan denna påverkan bli olika stor. En kariesskada uppstår dessutom lättare i dentin (rotyta) då denna har en lägre mineraliseringsgrad och därmed också lägre motståndskraft jämfört med emalj. Till detta måste man också lägga en tidsfaktor, det vill säga ett frekvent intag av lättfermentabla kolhydrater kan snabbt resultera i en kliniskt iakttagbar kariesskada.

Även om alla individer får anses ha en risk för att utveckla sjukdom är denna förhöjd för vissa individer. Dessa återfinns hos barn och ungdomar framförallt i relation till ett högt intag av sötsaker och söta drycker. Hos vuxna och äldre ses oftast en förhöjd risk för att utveckla karies i relation till olika sjukdomar samt i samband med nedsatt salivsekretion. En förhöjd kariesrisk ses också för vissa yrkesgrupper och hos flera invandrargrupper.

Ifall skada ska uppstå beror på balansen mellan angreppsfaktorer och resistensfaktorer. Det är för den enskilda individen därför viktigt att det sker en bedömning av risken för att utveckla sjukdom. I strävan att minska denna risk för sjukdom är det både väsentligt att försöka reducera förekomsten av angreppsfaktorer, framförallt att reducera intaget av fermenterbara kolhydrater och antalet kariesframkallande bakterier, samt att förstärka resistensfaktorerna, vilket framförallt sker genom en ökad fluortillförsel och god munhygien. Fluor har möjlighet att lagras in i tandens yttersta skikt och göra den mer motståndskraftig mot syraangrepp, det vill säga förhindra demineralisation, men också möjlighet att läka ut och reparera mindre kariesskador, det vill säga stimulera till remineralisation. Den grundläggande rekommendationen till alla personer, oavsett ålder och risknivå, är att ha en låg intagsfrekvens av socker samt att borsta två gånger om dagen med fluortandkräm. Vid förhöjd risk får ytterligare kariesförebyggande metoder läggas till. Ytterligare kostråd, som att använda olika sockerersättningsmedel eller probiotika kan ges. För ett erhålla ett förhöjt fluorskydd finns idag en rad olika produkter, till exempel sköljlösning, sugtabletter och gel, att använda. Fluorbehandling kan även ske på tandvårdskliniken av tandvårdspersonal. Rekommendation om att använda sockerfria tuggummi eller sugtabletter ges ofta till personer med nedsatt salivsekretion. Antimikrobiella medel kan också användas i de fall det finns behov att snabbt reducera antalet kariesframkallande bakterier. Genom att få till stånd bestående beteendeförändringar kan både uppkomsten av nya skador motverkas och progressionen av små skador förhindras.

Även om ytliga skador i emaljen kan läka ut är det för de skador som sjukdomen orsakat djupare in i tanden, i dentinet, ofta nödvändigt att genomföra en restauration. Det är dock viktigt att komma ihåg att laga en tand endast innebär att symtom på sjukdomen åtgärdas och att det endast är genom att återställa balansen mellan angrepps- och försvarsfaktorer som själva sjukdomsprocessen kan påverkas. Genom att hantera tandvävnaden så skonsamt som möjligt vid de fall lagning ändå sker minimeras risken för olika komplikationer och behovet av omgörning av lagningen i framtiden.

 

Jag fick beröm av mamman till min patient när jag använt Carisolv System: Du gav mitt barn en väldigt mänsklig behandling.

Dawei Zhao, tandläkare vid Folktandvården i Västra Götalands län

Jag är positivt överraskad över hur effektivt Carisolv löser upp karierad vävnad. Jag använder metoden främst när det kommer till kronskarvar och djupa kariesangrepp. Metodiken är inte på något sätt långsammare när det gäller djupare kariesangrepp. Responsen från patienter är positiv.

Eva Jacobsen – Tandläkare och klinikchef Folktandvården Västra Götalandsregionen Lidköping

Nu kan jag kvalitetssäkra mitt arbete! Carisolv System hjälper mig att arbeta med precision och jag får ett kvitto på att kaviteten är kariesfri.

Peter Wilhelmsson, tandläkare vid Implantatkliniken i Linköping

Tack vare Carisolv kan jag vara mindre invasiv och får bättre kontroll vid exkavering av djupa kaviteter.

Stefan Edgren, tandläkare vid Partille Implantat

Metoden är framförallt betydelsefull vid pulpanära kaviteter.

Robert Hällqvist, tandläkare vid Elmborgs i Oskarshamn